Många föräldrar kontaktar mig för att prata om hur de ska bemöta sina barn som har andliga upplevelser. Jag tror att de flesta barn är öppna för andevärlden. Barn är mer ohämmade än vuxna och därför har andevärlden lättare att nå dem.
Många vuxna har skaffat sig bestämda uppfattningar om saker och ting och därför kan anhöriga som gått över till andra sidan söka sig till just barn för att försöka kommunicera. Känsliga barn kan känna energi utan att förstå vad det är för något och det är ofta väldigt förvirrande för dem. Typiskt för mediala barn är att de är dagdrömmare, bra historieberättare och kan tyckas ha många fantasier.
När jag var barn blev jag väldigt förvirrad över att vuxna människor sa en sak, men utstrålade något annat – jag såg detta eftersom jag lätt kunde ta till mig och känna andra människors känslor. Människor i min omgivning tyckte säkert att jag hade en väldigt livlig fantasi, och det kanske jag också hade. Men allt var inte fantasi.
Jag skulle vilja råda föräldrar till barn som ser och upplever övernaturliga saker att ta dem på allvar och tro på dem, annars kan de komma att stänga av sin gåva. Det är också viktigt att föräldrar förstår att andarna inte kan skada barnen. Försök att få barnen att förstå att det inte är något konstigt och ta er tid att ventilera vad de upplever och känner på ett för dem så naturligt sätt som möjligt, eller när de själva för ämnet på tal. Om barnen inte får prata om sina känslor och upplevelser kan de bita sig fast i minnet och det blir till stress. Att lyssna på barnens berättelser bygger också upp förtroendet för föräldern, vilket gör att barnen vågar dela med sig av sina känslor och öppna sig mer.
Barnet kan likväl stänga av sin mediala gåva, hur uppmuntrande du som förälder än är gällande den mediala utvecklingen. När mediala barn kommer upp i skolåldern, och förstår att man skiljer sig från sina vänner, så kan det kännas svårt och utmanande att vara annorlunda. Det blir lätt så att det mediala barnet försöker ignorera och förneka gåvan. Nu när samhället i övrigt öppnar upp sig tror jag att även barn kommer att öppna sig mer och mer. Det ligger närmare till hands i barnens vardag nu, eftersom teve visar mer på temat övernaturligt nu än vad man gjorde på 1970-talet, då jag växte upp.
Många upplever tonåren som en särskilt svår tid. Det är jobbigt med alla hormoner och känslor som stormar i dig. Tänk dig då hur det är för de mediala tonåringar som dessutom är extra känsliga för energier och lätt känner in andras känslor. Det kan helt enkelt bli för mycket! Det var så det kändes för mig – jag var helt förvirrad.
Många barn stänger av sin medialitet någonstans mellan sju och nio år, ungefär när de börjar skolan. Det är då man inleder processen att anpassa sig till de rådande samhällsreglerna och skapar sig en identitet, vilket leder till att många barn stänger av sina sinnen för det övernaturliga eftersom de annars möts av stor skepsis i övriga samhället.
Om vi medvetet ignorerar och försöker blockera vår mediala förmåga så börjar den så småningom tyna bort. Dock finns den fortfarande kvar latent, och den går att öva upp igen. Jag stängde av och blockerade mina mediala intryck helt och hade till och med nästan glömt att jag ägde en sådan förmåga. När jag befann mig i tonåren – blockerad från min medialitet – var jag också väldigt rastlös, stressad och sökande. Jag kände att något saknades i mitt liv, men jag kunde helt enkelt inte komma på vad det var. Det var först i tjugoårsåldern som jag började minnas och då förstå att jag hade den mediala gåvan. Jag började då med min öppningsprocess, för att åter igen göra minna sinnen mottagliga.
