Med största ödmjukhet – om Gud, rädsla och vårt ansvar som själar

En spirituell reflektion om villkorslös kärlek, ansvar och andlighet utan rädsla.

Med största ödmjukhet

Vi på Mithera Development Spiritualistiska Center vill dela en tanke som ofta återkommer hos oss – en tanke som väcker både känslor och insikter.

Vi har svårt att förstå bilden av en Gud som kräver tillbedjan, förbjuder andra vägar och hotar med evig fördömelse för den som inte följer varje regel. När vi hör “du ska inte… du ska inte…”, väcks en fråga inom oss:
Varför skulle en kärleksfull skaparkraft behöva kontrollera sina barn genom rädsla?

Det är inte vår uppgift att döma andras tro. Men vi vill gärna öppna upp för en annan bild. En varmare, friare och mer kärleksfull väg.

En förälder, inte en domare

Som spiritualister ser vi Gud som en evigt kärleksfull källa – inte en straffande kraft.
Vi upplever Gud som en förälder. En andlig förälder som älskar sina barn villkorslöst. Som håller oss i livets alla skiftningar, utan att hota, döma eller överge.

En god förälder vägleder med omsorg, inte skräck. En god förälder ser bakom beteendet – till hjärtat. Och just så ser vi att Gud gör.

Gud är närvarande i vår inre kompass, i intuitionen, i viskningen som säger:
”Du är värdefull. Du är älskad. Du kan alltid börja om.”

Ansvar – inte skuld

Inom spiritualismen är det inte synd som är i fokus – det är personligt ansvar.
Vi tror på naturlagarna:

  • Attraktionslagen – att det vi sänder ut är det vi får tillbaka.
  • Lagen om orsak och verkan – att varje handling får konsekvenser.

Vi tror inte att vi kan leva i hat, egoism eller girighet och sedan tro att några ursäkter på söndagen raderar vår energi.
Vi tror att ansvar är en kraft. Ett heligt ansvar – att leva så medvetet vi kan, med hjärtat öppet och med blicken mot ljuset.

Våra själar vet redan vägen

Vi är här för att växa – inte för att kontrolleras.
Vi tror att varje själ är född med en inre vägledning. En del av det gudomliga som hjälper oss att navigera livet med medvetenhet, integritet och kärlek.

När vi tystar bruset och lyssnar inåt, vet vi ofta vad som är rätt. Vi behöver inte hotas för att göra gott – det är redan en del av vår natur. Det behöver bara få blomma fritt.

En annan väg är möjlig

Många människor har vänt sig bort från den traditionella Gudsbilden. Inte för att de inte tror – utan för att de känner att något inte stämmer.
De söker en Gud som inte kräver underkastelse, utan erbjuder frihet.
En Gud som inte dömer, utan älskar.
En Gud som inte skrämmer, utan inspirerar.

Och den Guden tror vi på.

På Mithera tror vi…

…på en Gud som älskar oss som vi är.
…på en andlighet som bygger på frihet, inte skuld.
…på en utvecklingsväg där vi växer genom insikt, inte rädsla.
…på att varje själ är värdefull och har en unik roll i det stora sammanhanget.

Vi spiritualister följer ingen dogm. Vi följer kärleken.
Och vi tror att du gör det också – på ditt sätt.

Slutord: Du är aldrig ensam

Så nästa gång du hör en inre röst säga “du ska inte…”, stanna upp. Andas.
Fråga dig: Talar rädsla nu – eller talar kärlek?

Gud är inte arg. Gud är kärlek.
Och du är en del av den kärleken.
Alltid. Villkorslöst.

Med ljus och kärlek,
MariaTherese Bohman Agerhill 🦋✨

Du har väll inte missat MitheraPodden? Där delar vi med oss av massvis av kunskap och erfarenheter. Vi har även alla våra populära guidade meditationer listade här. De går att lyssna på Spotify gratis.
✨❤️🕊️🌿

2 svar på ”Med största ödmjukhet – om Gud, rädsla och vårt ansvar som själar”

  1. Livet är fantastiskt ! Vilket underbart sammanträffande att läsa MariaTherese ord om spiritualisternas tro. Jag behövde dem verkligen som en påminnelse om min egen tro. För några dagar sedan kom jag hem från en tågresa i Italien, där vi besökte Rom, Florens och Milano. Mycket av Italien och kulturen är direkt förknippad med kyrkorna och klostren. Jag blir nästan alltid deprimerade av att uppleva den katolska sydeuropeiska gudstron. Den bygger på skuld och straff, på någon som alltid vet bättre, och som alltid fördömer. Jag har aldrig upplevt den katolska kyrkan som glad , uppmuntrande och stödjande. Nästan alltid visar den upp en mörk bild av världen, livet och det som väntar oss efter döden. Detta visar sig tydligt i kyrko arkitekturen och kyrkokonsten. Därför orkar jag inte med många besök i de annars vackra italienska kyrkorna. De är utformade för att imponera och riktigt trycka till mig som liten människa. Jag ska veta min plats och att jag är mycket lite värd. Den som kan sin historia vet nog att den världsliga och den kyrkliga makten är starkt förknippad, och att man genom århundranden ofta gått hand i hand för att förtrycka och hålla befolkningen på plats, samtidigt som överhögheten suger ut den på olika sätt. Så i den katolska gudstron mår jag dåligt, i den spiritualistiska mår jag bra!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.