Kategorier
andevärlden Andlig utveckling Healing helande samtal Medial utveckling syftet med medium

Syftet med att besöka ett medium – Helande samtal

Jag tycker att det är viktigt att ta upp själva syftet med mediumskap. Varför går man till ett spiritualistiskt medium? Och vad är det man får ut av det? Vi spiritualistiska medium vill bevisa själens överlevnad.

Vårt arbete går ut på att bevisa att våra nära och kära på andra sidan minns oss och att vår relation fortsätter även efter döden. Vi vill väcka kundens tro/övertygelse på evigt liv.

Att gå till ett spiritualistiskt medium innebär allt som oftast en typ av helande. Att få kontakt med någon nära anhörig som man älskar och saknar kan kännas som en befrielse. Att veta att han/hon fortfarande finns med oss kan innebära ett enormt helande.

Ibland kan det även finnas något ouppklarat mellan andekontakten och kunden. Ett förlåt eller en försoning kan förända ett liv.

Själva budskapet i form av vägledning och stöttning från andra sidan kan också få kunden att ta steget att förändra sitt liv i positiv riktning. Och vi spiritualistiska medium förmedlar aldrig något som kan få kunden att på något sätt må dåligt eller bli orolig. Vårt syfte är att kunden ska känna sig upplyft, glad och förhoppningsfull efter samtalet.

Vill du veta mer om vad ett samtal med ett spiritualistiskt medium innebär? Se ”En guide till privata sittningar”.

Hemsida: www.mithera.se

Kategorier
Hälsa Healing Medial utveckling Personlig utveckling Självkännedom

Personlig Utveckling & Självkännedom

I skolan lär vi oss att läsa, skriva, räkna och kommunicera med andra, men jag skulle önska att vi även lärde oss kommunicera med oss själva, vår själ och vår intuition. Vi skulle behöva lära oss att lyssna mer inåt, på våra känslor.

Vi är alla på resa genom livet och jag skulle vilja påstå att varje misstag vi gör är lektioner. En vän till mig sa en gång – ”livet är som en tre minuters berg-och-dal-bana som du själv har valt att kliva på. Nu är det upp till dig om du vill njuta av färden eller ej.” Det där är otroligt vackert formulerat om hur livet är beskaffat, tycker jag.

Personlig utveckling innebär att du vecklar ut dig själv så att du får reda på vem du är. Det är viktigt att lyssna på sina känslor. Ju mer vi jobbar med våra skuggsidor – det inom oss som är obearbetat – desto mer öppnas inom oss. Allt vi är inombords, alla våra erfarenheter, läggs på vår hårddisk och intuitionen eller andevärlden visar oss vad vi behöver uppmärksamma genom att beröra vissa delar av det vi har samlat på oss.

Hos andra kan vi bara känna det som finns inom vår egen referensram eftersom både intuitionen och andevärlden kommunicerar med oss genom att beröra oss i vårt inre. Har jag aldrig känt eller upplevt sorg så kan jag inte känna in det hos någon annan, på samma sätt som att jag inte kan beskriva en cykel om jag aldrig sett en sådan. Vi ”läser” andra genom att vi känner igen dessa delar i oss själva.

Därför är just personlig utveckling och självkännedom nödvändigt för de som vill utvecklas intuitivt och medialt. Om vi inte vet vilka känslor som tillhör oss själva – hur ska vi då kunna känna in andra? Om vi inte vet vilka vi är – hur ska vi då kunna veta vilka andra är?

Vi kan bara utvecklas medialt i samma takt som den egna personliga utvecklingen har. Din ökade självkännedom måste hela tiden ligga steget före din mediala utveckling. Att titta på våra egna skuggor – att se vad det är som hindrar oss att se, höra och känna det som intuitionen eller andevärlden skickar till oss – är nödvändigt för att utveckla sin medialitet. Sluta försök vara den perfekta människan, bli den du verkligen är och använd dig av varje del av dig själv – allt det du är.

En av mina favoritförfattare Debbie Ford beskriver i sin bok ”Krama din skugga” vikten av att titta på sina egna skuggsidor: ”Var och en av oss har alla mänskliga egenskaper som finns. Det finns ingenting som vi kan se eller tänka oss som vi inte är, ändamålet med vår resa är att återställa oss till denna helhet.” Jag tror att ju mer vi tar itu med oss själva och ser på våra skuggsidor och våra blockeringar – ju mer vi tittar på vad det är som hindrar oss att göra upp med vårt eget förflutna – desto mer får vi då på vår hårddisk. På så sätt släpper vi fram mer av det som är vår intuition.

Vi kan tjäna väldigt mycket på att upptäcka våra dolda känslor, det kan vara värdefulla gåvor. Ibland kan tex vår egoism rädda oss från att överanstränga oss. Lite lathet kunde hjälpa oss att bryta en ond cirkel av arbetsnarkomani. Och även om högfärdiga är det sista vi vill bli kallade får kanske andra äran av det vi har åstadkommit om vi inte säger ifrån. Det är just de impulser som vi är räddast för som kan vara nyckeln till det som fattas i vårt liv.

En man som deltog i en av mina meditationsgrupper kallade personlig utveckling för personlig avveckling istället – och visst går det att uttrycka det så. Egentligen skalar vi ju då av lager som vi lagt till vårt nuvarande fysiska jag, med andra ord den personlighet vi förknippar med vår livssituation och roll i samhället genom alla år, och kommer närmare själva kärnan – det äkta jaget, den verkliga personligheten. Kalla det själen om du vill.

Om vi har närkontakt med vårt äkta jag oberoende av egot så identifierar vi oss inte med vår titel, tjänst eller livssituation. Då är vi bara oss själva, våra själsliga jag, överallt och alltid. Personer som inträtt i ett sådant tillstånd brukar man kalla ”upplysta”, vilket kommer av att de är fullständigt belysta – det finns inga sidor i dem som ligger gömda under samhälleliga eller egoistiska skyddslager. Genom att lära känna dig själv kan du nå dit. Skulle inte det vara underbart?

Kategorier
Hälsa Healing Personlig utveckling Spiritualistiskt medium

Vikten av att förlåta

Det kan vara svårt att förlåta dem som vi tycker har behandlat oss illa eller gjort oss orätt, men så länge som vi lever kvar i denna bitterhet och med agget lever vi även kvar i ånger och negativ energi och detta tillstånd följer med oss till andra sidan när vi går över. Det är viktigt både för oss själva, och för dem vi tycker har behandlat oss illa, att vi förlåter, så att vi kan gå vidare.

Om vi har lämnat något oklart så följer det med oss och begränsar oss. Att förlåta innebär en stor befrielse, som att lyfta ett tungt ok från våra axlar. Förlåtelse kan innebära att man ger upp hoppet om en annorlunda eller bättre situation i dåtid och det är också att ge upp den bitterhet man eventuellt har rätt till att känna.

Jag har haft många klienter som har haft svårt att förlåta sina bortgångna släktingar för hur de agerat när de levde på jorden. En gång besökte jag en äldre dam som tyckte att det spökade hemma hos henne och hon ville att jag skulle hjälpa henne att få lugn och ro så att hon kunde sova ostört på nätterna.

När jag kom dit så märkte jag att det var kvinnans bortgångna mamma som var där. Inte som en jordbunden ande som behövde hjälp över till andra sidan, utan som en nära anhörig som ville sluta fred med sin dotter. De hade haft en mycket dålig relation och dottern, som nu var åldrad, ältade fortfarande sin hemska barndom och uppväxt. Hon skyllde allt på sin elaka mamma och hade väldigt svårt för att gå vidare.

Det förflutna hade etsat sig fast i hennes minne och hon levde i en bitterhet och negativ energi som begränsade hennes livsglädje betydligt. Hennes döda mor kom till henne för att be om förlåtelse – både för sin egen skull och för dotterns, så att de båda kunde gå vidare utan bitterhet och hat.

Det var väldigt svårt att få den gamla damen att förstå vikten av förlåtelse. Modern hade ju varit så elak, så hon hade minsann rätt att vara bitter och arg. Så gott jag kunde försökte jag visa henne vikten av försoning, och till sist så tror jag faktiskt att hon en gång för alla förlät sin mamma på riktigt och slutade älta det förflutna. Ett par veckor senare ringde hon mig för att berätta att hon nu kunde sova på nätterna.

Dessutom mådde hon mycket bättre både fysiskt och psykiskt och hennes onda axlar och rygg värkte betydligt mindre. Hon började känna sig fri, vital och hade äntligen varit med om en livsglädje som hon inte kunde minnas att hon känt tidigare i livet. Jag är övertygad om att hennes döda mamma också kände en oerhörd befrielse och jag tror att hon äntligen kunde gå vidare med sin egen utveckling på andra sidan. Som sagt, det är inte bara andevärlden som kan skänka oss tröst och lättnad – det är ett utbyte.

Jag har hört en berättelse om två judiska män som hade överlevt förintelselägret. Männen träffades efter många år och talade om det de varit med om och den ene frågade den andre:

–     Har du förlåtit nazisterna?

–     Ja, det har jag gjort svarade den andre.

–     Det har inte jag sa den förste, jag är fortfarande fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss.

–     I så fall så håller de dig fortfarande fången i lägret.

Att förlåta gör oss till vinnare inte förlorare. Om vi lyckas är vi själva de största vinnarna.