Etikett: andevärlden

Kategorier
andevärlden

Andliga aktiviteter och spökerier

Många är med om att det händer oförklarliga saker i hemmet såsom att elektroniska apparater stängs av och på, lampor tänds och släcks, ett föremål försvinner spårlöst för att sedan åter dyka upp på sin ursprungliga plats, djur börjar bete sig konstigt och stirrar på en tom fläck och det kan knacka i väggarna. I alla dessa fall är det viktigt att först försöka hitta en naturlig förklaring innan vi betraktar det som spökerier.

Det är väldigt vanligt att våra nära och kära på andra sidan kommer och besöker oss, och då visar de sig ofta genom att leka med till exempel elektronik för att visa att de är där. Andarna använder helt enkelt det som finns att tillgå när de inte kan kommunicera direkt med dig. De vill av någon anledning ta kontakt med oss. Kanske för att göra oss uppmärksammade på att någon familjemedlem behöver extra stöd eller för att de vill att vi ska våga göra positiva förändringar i vårt liv.

Spöken, det vill säga jordbundna andar, är ytterst sällsynta. Jag tror inte ens att det existerar. Alla som lämnar sin fysiska kropp kommer till andevärlden. Ingen lämnas kvar som jordbunden ande. Andevälden hjälper och möter alla som går över på andra sidan. Vi fysiska människor behövs inte för att ”rädda” en själ eller ”föra över någon till ljuset”. Det fixar andevärlden själva. 

Däremot är det vanligt att andevärlden besöker oss och det är vanligt med platsminnen det vill säga energiminnen. En del energiminnen kan kännas väldig starkt och det kan kännas som väldigt tungt, och det blir mycket tyngre att andas och energierna känns helt enkelt obehagliga. Jag har ibland upplevt det som att gå i en bassäng med vatten.  Det är mycket påtagligt och man behöver inte vara ett medium för att känna av den tunga energin.

Energiminnen kan vara en energi som kan liknas vid en videoinspelning som spelas upp gång på gång – något särskilt som har hänt på just den specifika platsen har etsat sig fast och skeendet fortsätter att framkallas för oss som lever i en annan tid.

Det är viktigt att veta att en ande inte kan skada dig fysiskt – däremot kan de skrämma dig ordentligt. Men kom ihåg att det faktiskt är vi själva som tillåter oss att bli rädda. Skulle du misstänka att du har en ande i ditt hem så rekommenderar jag dig att ta kontakt med ett seriöst medium som kan ta reda på varför andevärlden besöker dig. Det kan vara många olika anledningar till det. Oavsett anledning så är det viktigt att mediet har god erfarenhet om olika typer och av energier så jag tycker inte du ska försöka på egen hand. Det kan göra saken värre om du inte kan hantera energierna på rätt sätt.

Jag har pratat med många som upplevt att andevärlden väcker dem på nätterna. Orsaken kan vara att andevärlden vill göra oss uppmärksamma på något i vårt liv. Lyssnar vi inte på dagarna, försöker andevärlden nå oss på nätterna – rusar vi för fort fram så märker vi inte de sublima signaler andevärlden skickar till oss. Men när vi på natten är stilla och kan ta emot budskapet tar andevärlden sin chans. När vi drömmer, eller i tillståndet precis mellan sömn och vakenhet, befinner vi oss i ett tillstånd som kan liknas vid meditation, vilket gör att andevärlden har lättare att kommunicera med oss. Blir vi då rädda vid sådana upplevelser resulterar det ofta i att vi inte lyssnar till budskap då heller. Det kan medföra att andarna blir ännu starkare och intensivare i sina uttryck och många har upplevt detta som obehagligt, har trott att det spökar, eller att det är någon ond ande som vill skada oss, men det är oftast bara våra kära anhöriga på andra sidan eller våra andliga vägledare som vill hjälpa oss i vår livssituation. Det är vår egen hjärna som tolkar upplevelsen som obehaglig, eftersom vi varken har kontroll över eller kunskap om vad som händer.

När andevärlden väl har fått förmedla budskapet så lugnar den ner sig. Ta reda på vad andarna vill på ett behagligt sätt, antingen kan du sätta dig ner och meditera och be om att få kontakt med dem, eller så kan du gå till ett medium på en privat sittning för att på så sätt få reda på vad andarna vill säga dig. De kanske vill hjälpa dig på rätt väg genom livet eller bara ge dig tröst. Faktiskt kan det också hända att de bara vill busa lite med dig och berätta att de lever kvar i en annan värld, men att de kan röra sig mellan världarna – lekfullheten och viljan att kommunicera försvinner inte vid dödsögonblicket.

Det har vid ett flertal tillfällen hänt att jag fått ett telefonsamtal eller mail av klienter som varit på privatsittning hos mig, och efter vårt möte har de berättat om att det ”slutat spöka”. Andevärlden har helt enkelt lugnat sig eftersom budskapet har fått komma fram. Bland annat var det en man som mejlade mig och berättade att de hade haft mycket aktivitet i deras hus under det senaste halvåret och att barnen hade svårt att sova på nätterna. Efter att han hade varit hos mig på privatsittning hade aktiviteten slutat och barnen började sova gott igen. Han hade inte berättat för sin fru att han varit hos ett medium, och nu kunde han meddela att frun, helt oberoende, konstaterade att det plötsligt ”slutat spöka”.

Kategorier
andevärlden helande samtal Medial utveckling Personlig utveckling

Hur kontaktar våra nära på andra sidan oss?

Våra nära och kära på andra sidan försöker fånga vår uppmärksamhet på flera sätt. Ett sätt är att de försöker stryka oss över håret eller pilla oss i nacken. Du kan också få en känsla av att någon sätter sig bredvid dig i soffan eller sängen.

Det är inte helt ovanligt att andevärlden ”leker” med elektronik, t.ex. belysning. Ett tecken kan vara lampor som blinkar eller att tv:n startar. De kan också manipulera elektroniska apparater som datorer, radio osv. De kan t.o.m. få tv:n att ändra kanal.

Andevärlden kan också placera en tanke i vårt huvud att sätta på en viss tv- eller radiokanal där det spelas en låt som påminner om vår kära på andra sidan. Du kan också helt plötsligt få en låt i huvudet som påminner om viss person eller en låttext som har betydelse i ditt liv just nu.

Andevärlden är också duktiga på att sända dofter. Kanske känner du helt plötsligt att det ”doftar mormor” eller en viss parfym eller rakvatten som du förknippar med en viss person.

Det är också vanligt att de använder sig av djur, t.ex. fåglar eller fjärilar för att pocka på din uppmärksamhet. Kanske beter sig en fågel på ett underligt sätt. Jag och min man hade en talgoxe som pickade på fönsterblecket när vi försov oss till ett viktigt möte. Vi vet exakt vem det var :-).

Var uppmärksam på signaler som påminner dig om de du saknar. Det kan vara ett tecken på att han/hon finns precis bredvid dig.

Hur du känt att andevärlden har försökt nå dig? Skriv gärna en kommentar nedan.

Kategorier
andevärlden Andlig utveckling Medial utveckling Personlig utveckling Spiritualistiskt medium

Andliga Guider & Medial utveckling

I min kontakt med en annan dimension har jag funderat mycket kring vad andliga vägledare egentligen är för något, om de är själar utanför oss själva, eller aspekter av oss själva – våra högre jag som visar sig i olika skepnader. Om tanken får färdas ännu längre så framstår möjligheten att de andliga vägledarna skulle kunna vara manifestationer av hur allas själar är sammanlänkade med varandra.

Jag tror att på en högre medvetandenivå är allting ändå ett. Tänk dig en stor vacker ek full av vackra blad.  Var och en av oss är ett av dessa löv på trädet, unika, men vi är ändå en del av något större: trädet.  Alla behövs på sitt sätt och har något unikt att tillföra. Men vi har alltid kontakt med alla andra löv, stammen och rötterna.

Det finns säkert tusentals teorier om detta, och det viktigaste är att du finner din egen tolkning. I andevärlden finns det en åtskillnad mellan vägledare, änglar och mästare beroende på vilken energi, kunskap och kvalitet de äger.

Vilka som står högst i nivå och vad de står för finns det flera olika teorier om, men eftersom jag är inriktad på kontakt med släktingar och vänner på andra sidan arbetar jag inte med att ge budskap från vägledare, vilket en del medium gör. Jag är i kontakt med vägledare endast i mina meditationer och i böner.

Min tro är att vi alla har andliga vägledare som hjälper oss och stöttar oss i livet. Jag tror att vi har en hel grupp av andliga vägledare där vissa följer med oss hela livet och andra kommer och går beroende på i vilken livsfas vi befinner oss just för tillfället.

Om du vill utvecklas medialt så kommer kontakten med dina guider fördjupas och bli mer personlig. Du kommer också att få kontakt med nya guider i takt med att du utvecklas. Du kommer hela tiden att behöva nya kunskaper, vilket nya guider kan bidra med.

Våra andliga guider hjälper dem som hjälper sig själva, och det betyder att de ger oss det vi behöver men vi måste själva göra vår del. Vi har alla vår fria vilja och andevärlden kan visa dig vägar att gå, men det är du själv som måste ta steget in på den rätta vägen.

Jag har förstått att andevärlden vill att vi ska vara oss själva precis som vi är och sluta att försöka vara på ett visst sätt för att duga. Andevärlden kan bara arbeta med vår fulla potential, med andra ord om vi är oss själva fullt ut. På det här området kan du underlätta din utveckling om du ser till att utveckla dig själv.

Vi måste också ge andevärlden tid att arbeta med oss. Själv hade jag väldigt bråttom från början och ville att jag och min grupp guider skulle ha klockren kommunikation redan från start, men det tar tid att utveckla en relation till sin andliga grupp – precis som i alla andra relationer.

Om vi ska utvecklas medialt så är vi helt beroende av våra guider eftersom vi inte kan arbeta som medium utan dem. Därför måste vi ge dem den tid och den energi som behövs för att utveckla en bra kommunikation. Vi måste även bidra själva för att ett bra samarbete ska komma till stånd.

Vi kan inte sätta upp villkor och krav på hur de ska arbeta med oss utan låta dem visa oss vägen till ett bra samarbete och ha tillit till att de vet hur detta samarbete bäst ska gå till. Om det går motigt kan det vara din egen begränsning som gör att du inte får det du vill ha. Det är därför viktigt att förlita sig på att andarna ger oss det vi behöver, eftersom andevärlden vet bättre än vad vi gör. Det vi behöver är kanske inte det vi tror, och ibland krävs det att vi gör misstag för att utvecklas.

Vi är inte ensamma i vårt mediala arbete eftersom det är ett samarbete mellan oss och själarna på andra sidan. Tänk dig att du är en del av ett team – du är värdefull men du är inte oersättlig. Det är du själv som har ansvar för din egen utveckling så att du kvalificerar dig för fler och större uppgifter. Det är ett äventyr att utvecklas och den största gåvan vi kan ge andevärlden är att vara oss själva fullt ut, så att de kan arbeta med alla delar av oss. Andevärlden kan bara arbeta med våra sanna jag – våra masker får vi lägga åt sidan.

Det finns många nybörjare som skryter över sina många guider utan att tänka på att det är bättre att ha djup kontakt med en guide, än ytlig kontakt med tio guider. Våra guider vill inte användas i syfte att göda vårt ego och de gillar inte att vi skryter om dem.

Min uppfattning är att det är viktigare att inrikta sig på att få en god kontakt med en eller två av dem, i stället för ytlig kontakt med flera. Den guide som du har djupare kontakt med kommer sedan att vara mellanhand för de andra guiderna och förmedla kunskap och information från dem. Den guide du har en djupare relation till kan också komma att ersättas av någon annan med högre kunskaper, när du är redo för det.

Kategorier
Hälsa Healing Personlig utveckling Spiritualistiskt medium

Vikten av att förlåta

Det kan vara svårt att förlåta dem som vi tycker har behandlat oss illa eller gjort oss orätt, men så länge som vi lever kvar i denna bitterhet och med agget lever vi även kvar i ånger och negativ energi och detta tillstånd följer med oss till andra sidan när vi går över. Det är viktigt både för oss själva, och för dem vi tycker har behandlat oss illa, att vi förlåter, så att vi kan gå vidare.

Om vi har lämnat något oklart så följer det med oss och begränsar oss. Att förlåta innebär en stor befrielse, som att lyfta ett tungt ok från våra axlar. Förlåtelse kan innebära att man ger upp hoppet om en annorlunda eller bättre situation i dåtid och det är också att ge upp den bitterhet man eventuellt har rätt till att känna.

Jag har haft många klienter som har haft svårt att förlåta sina bortgångna släktingar för hur de agerat när de levde på jorden. En gång besökte jag en äldre dam som tyckte att det spökade hemma hos henne och hon ville att jag skulle hjälpa henne att få lugn och ro så att hon kunde sova ostört på nätterna.

När jag kom dit så märkte jag att det var kvinnans bortgångna mamma som var där. Inte som en jordbunden ande som behövde hjälp över till andra sidan, utan som en nära anhörig som ville sluta fred med sin dotter. De hade haft en mycket dålig relation och dottern, som nu var åldrad, ältade fortfarande sin hemska barndom och uppväxt. Hon skyllde allt på sin elaka mamma och hade väldigt svårt för att gå vidare.

Det förflutna hade etsat sig fast i hennes minne och hon levde i en bitterhet och negativ energi som begränsade hennes livsglädje betydligt. Hennes döda mor kom till henne för att be om förlåtelse – både för sin egen skull och för dotterns, så att de båda kunde gå vidare utan bitterhet och hat.

Det var väldigt svårt att få den gamla damen att förstå vikten av förlåtelse. Modern hade ju varit så elak, så hon hade minsann rätt att vara bitter och arg. Så gott jag kunde försökte jag visa henne vikten av försoning, och till sist så tror jag faktiskt att hon en gång för alla förlät sin mamma på riktigt och slutade älta det förflutna. Ett par veckor senare ringde hon mig för att berätta att hon nu kunde sova på nätterna.

Dessutom mådde hon mycket bättre både fysiskt och psykiskt och hennes onda axlar och rygg värkte betydligt mindre. Hon började känna sig fri, vital och hade äntligen varit med om en livsglädje som hon inte kunde minnas att hon känt tidigare i livet. Jag är övertygad om att hennes döda mamma också kände en oerhörd befrielse och jag tror att hon äntligen kunde gå vidare med sin egen utveckling på andra sidan. Som sagt, det är inte bara andevärlden som kan skänka oss tröst och lättnad – det är ett utbyte.

Jag har hört en berättelse om två judiska män som hade överlevt förintelselägret. Männen träffades efter många år och talade om det de varit med om och den ene frågade den andre:

–     Har du förlåtit nazisterna?

–     Ja, det har jag gjort svarade den andre.

–     Det har inte jag sa den förste, jag är fortfarande fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss.

–     I så fall så håller de dig fortfarande fången i lägret.

Att förlåta gör oss till vinnare inte förlorare. Om vi lyckas är vi själva de största vinnarna.

Kategorier
Medial utveckling Personlig utveckling

Mediala Barn

Många föräldrar kontaktar mig för att prata om hur de ska bemöta sina barn som har andliga upplevelser. Jag tror att de flesta barn är öppna för andevärlden. Barn är mer ohämmade än vuxna och därför har andevärlden lättare att nå dem.

Många vuxna har skaffat sig bestämda uppfattningar om saker och ting och därför kan anhöriga som gått över till andra sidan söka sig till just barn för att försöka kommunicera. Känsliga barn kan känna energi utan att förstå vad det är för något och det är ofta väldigt förvirrande för dem. Typiskt för mediala barn är att de är dagdrömmare, bra historieberättare och kan tyckas ha många fantasier.

När jag var barn blev jag väldigt förvirrad över att vuxna människor sa en sak, men utstrålade något annat – jag såg detta eftersom jag lätt kunde ta till mig och känna andra människors känslor. Människor i min omgivning tyckte säkert att jag hade en väldigt livlig fantasi, och det kanske jag också hade. Men allt var inte fantasi.

Jag skulle vilja råda föräldrar till barn som ser och upplever övernaturliga saker att ta dem på allvar och tro på dem, annars kan de komma att stänga av sin gåva. Det är också viktigt att föräldrar förstår att andarna inte kan skada barnen. Försök att få barnen att förstå att det inte är något konstigt och ta er tid att ventilera vad de upplever och känner på ett för dem så naturligt sätt som möjligt, eller när de själva för ämnet på tal. Om barnen inte får prata om sina känslor och upplevelser kan de bita sig fast i minnet och det blir till stress. Att lyssna på barnens berättelser bygger också upp förtroendet för föräldern, vilket gör att barnen vågar dela med sig av sina känslor och öppna sig mer.

Barnet kan likväl stänga av sin mediala gåva, hur uppmuntrande du som förälder än är gällande den mediala utvecklingen. När mediala barn kommer upp i skolåldern, och förstår att man skiljer sig från sina vänner, så kan det kännas svårt och utmanande att vara annorlunda. Det blir lätt så att det mediala barnet försöker ignorera och förneka gåvan. Nu när samhället i övrigt öppnar upp sig tror jag att även barn kommer att öppna sig mer och mer. Det ligger närmare till hands i barnens vardag nu, eftersom teve visar mer på temat övernaturligt nu än vad man gjorde på 1970-talet, då jag växte upp.

Många upplever tonåren som en särskilt svår tid. Det är jobbigt med alla hormoner och känslor som stormar i dig. Tänk dig då hur det är för de mediala tonåringar som dessutom är extra känsliga för energier och lätt känner in andras känslor. Det kan helt enkelt bli för mycket! Det var så det kändes för mig – jag var helt förvirrad.

Många barn stänger av sin medialitet någonstans mellan sju och nio år, ungefär när de börjar skolan. Det är då man inleder processen att anpassa sig till de rådande samhällsreglerna och skapar sig en identitet, vilket leder till att många barn stänger av sina sinnen för det övernaturliga eftersom de annars möts av stor skepsis i övriga samhället.

Om vi medvetet ignorerar och försöker blockera vår mediala förmåga så börjar den så småningom tyna bort. Dock finns den fortfarande kvar latent, och den går att öva upp igen. Jag stängde av och blockerade mina mediala intryck helt och hade till och med nästan glömt att jag ägde en sådan förmåga. När jag befann mig i tonåren – blockerad från min medialitet – var jag också väldigt rastlös, stressad och sökande. Jag kände att något saknades i mitt liv, men jag kunde helt enkelt inte komma på vad det var. Det var först i tjugoårsåldern som jag började minnas och då förstå att jag hade den mediala gåvan. Jag började då med min öppningsprocess, för att åter igen göra minna sinnen mottagliga.