Vikten av att förlåta

Det kan vara svårt att förlåta dem som vi tycker har behandlat oss illa eller gjort oss orätt, men så länge som vi lever kvar i denna bitterhet och med agget lever vi även kvar i ånger och negativ energi och detta tillstånd följer med oss till andra sidan när vi går över. Det är viktigt både för oss själva, och för dem vi tycker har behandlat oss illa, att vi förlåter, så att vi kan gå vidare. Om vi har lämnat något oklart så följer det med oss och begränsar oss. Att förlåta innebär en stor befrielse, som att lyfta ett tungt ok från våra axlar. Förlåtelse kan innebära att man ger upp hoppet om en annorlunda eller bättre situation i dåtid och det är också att ge upp den bitterhet man eventuellt har rätt till att känna.

Jag har haft många klienter som har haft svårt att förlåta sina bortgångna släktingar för hur de agerat när de levde på jorden. En gång besökte jag en äldre dam som tyckte att det spökade hemma hos henne och hon ville att jag skulle hjälpa henne att få lugn och ro så att hon kunde sova ostört på nätterna. När jag kom dit så märkte jag att det var kvinnans bortgångna mamma som var där. Inte som en jordbunden ande som behövde hjälp över till andra sidan, utan som en nära anhörig som ville sluta fred med sin dotter. De hade haft en mycket dålig relation och dottern, som nu var åldrad, ältade fortfarande sin hemska barndom och uppväxt. Hon skyllde allt på sin elaka mamma och hade väldigt svårt för att gå vidare. Det förflutna hade etsat sig fast i hennes minne och hon levde i en bitterhet och negativ energi som begränsade hennes livsglädje betydligt. Hennes döda mor kom till henne för att be om förlåtelse – både för sin egen skull och för dotterns, så att de båda kunde gå vidare utan bitterhet och hat. Det var väldigt svårt att få den gamla damen att förstå vikten av förlåtelse. Modern hade ju varit så elak, så hon hade minsann rätt att vara bitter och arg. Så gott jag kunde försökte jag visa henne vikten av försoning, och till sist så tror jag faktiskt att hon en gång för alla förlät sin mamma på riktigt och slutade älta det förflutna. Ett par veckor senare ringde hon mig för att berätta att hon nu kunde sova på nätterna. Dessutom mådde hon mycket bättre både fysiskt och psykiskt och hennes onda axlar och rygg värkte betydligt mindre. Hon började känna sig fri, vital och hade äntligen varit med om en livsglädje som hon inte kunde minnas att hon känt tidigare i livet. Jag är övertygad om att hennes döda mamma också kände en oerhörd befrielse och jag tror att hon äntligen kunde gå vidare med sin egen utveckling på andra sidan. Som sagt, det är inte bara andevärlden som kan skänka oss tröst och lättnad – det är ett utbyte.

Jag har hört en berättelse om två judiska män som hade överlevt förintelselägret. Männen träffades efter många år och talade om det de varit med om och den ene frågade den andre:

–     Har du förlåtit nazisterna?

–     Ja, det har jag gjort svarade den andre.

–     Det har inte jag sa den förste, jag är fortfarande fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss.

–     I så fall så håller de dig fortfarande fången i lägret.

Att förlåta gör oss till vinnare inte förlorare. Om vi lyckas är vi själva de största vinnarna.

2 svar på “Vikten av att förlåta”

  1. Jag håller med om vad du skriver ❤
    Har du något tips vad man kan göra för att bli av med bitterhet när en människa känner att ”oförätten” fortfarande pågår genom nya ”oförrätter”?
    Jag försöker hjälpa en kompis må bra efter skilsmässa och det pågår nya tjafs och bråk pga att hon tvingas till kontakt då de har gemensamma barn.

    Jag har tänkt på det tidigare själv. Hur förlåter jag nåt som fortfarande pågår?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.