Kategorier
andevärlden Andlig utveckling Medial utveckling Personlig utveckling Spiritualistiskt medium

Andliga Guider & Medial utveckling

I min kontakt med en annan dimension har jag funderat mycket kring vad andliga vägledare egentligen är för något, om de är själar utanför oss själva, eller aspekter av oss själva – våra högre jag som visar sig i olika skepnader. Om tanken får färdas ännu längre så framstår möjligheten att de andliga vägledarna skulle kunna vara manifestationer av hur allas själar är sammanlänkade med varandra.

Jag tror att på en högre medvetandenivå är allting ändå ett. Tänk dig en stor vacker ek full av vackra blad.  Var och en av oss är ett av dessa löv på trädet, unika, men vi är ändå en del av något större: trädet.  Alla behövs på sitt sätt och har något unikt att tillföra. Men vi har alltid kontakt med alla andra löv, stammen och rötterna.

Det finns säkert tusentals teorier om detta, och det viktigaste är att du finner din egen tolkning. I andevärlden finns det en åtskillnad mellan vägledare, änglar och mästare beroende på vilken energi, kunskap och kvalitet de äger.

Vilka som står högst i nivå och vad de står för finns det flera olika teorier om, men eftersom jag är inriktad på kontakt med släktingar och vänner på andra sidan arbetar jag inte med att ge budskap från vägledare, vilket en del medium gör. Jag är i kontakt med vägledare endast i mina meditationer och i böner.

Min tro är att vi alla har andliga vägledare som hjälper oss och stöttar oss i livet. Jag tror att vi har en hel grupp av andliga vägledare där vissa följer med oss hela livet och andra kommer och går beroende på i vilken livsfas vi befinner oss just för tillfället.

Om du vill utvecklas medialt så kommer kontakten med dina guider fördjupas och bli mer personlig. Du kommer också att få kontakt med nya guider i takt med att du utvecklas. Du kommer hela tiden att behöva nya kunskaper, vilket nya guider kan bidra med.

Våra andliga guider hjälper dem som hjälper sig själva, och det betyder att de ger oss det vi behöver men vi måste själva göra vår del. Vi har alla vår fria vilja och andevärlden kan visa dig vägar att gå, men det är du själv som måste ta steget in på den rätta vägen.

Jag har förstått att andevärlden vill att vi ska vara oss själva precis som vi är och sluta att försöka vara på ett visst sätt för att duga. Andevärlden kan bara arbeta med vår fulla potential, med andra ord om vi är oss själva fullt ut. På det här området kan du underlätta din utveckling om du ser till att utveckla dig själv.

Vi måste också ge andevärlden tid att arbeta med oss. Själv hade jag väldigt bråttom från början och ville att jag och min grupp guider skulle ha klockren kommunikation redan från start, men det tar tid att utveckla en relation till sin andliga grupp – precis som i alla andra relationer.

Om vi ska utvecklas medialt så är vi helt beroende av våra guider eftersom vi inte kan arbeta som medium utan dem. Därför måste vi ge dem den tid och den energi som behövs för att utveckla en bra kommunikation. Vi måste även bidra själva för att ett bra samarbete ska komma till stånd.

Vi kan inte sätta upp villkor och krav på hur de ska arbeta med oss utan låta dem visa oss vägen till ett bra samarbete och ha tillit till att de vet hur detta samarbete bäst ska gå till. Om det går motigt kan det vara din egen begränsning som gör att du inte får det du vill ha. Det är därför viktigt att förlita sig på att andarna ger oss det vi behöver, eftersom andevärlden vet bättre än vad vi gör. Det vi behöver är kanske inte det vi tror, och ibland krävs det att vi gör misstag för att utvecklas.

Vi är inte ensamma i vårt mediala arbete eftersom det är ett samarbete mellan oss och själarna på andra sidan. Tänk dig att du är en del av ett team – du är värdefull men du är inte oersättlig. Det är du själv som har ansvar för din egen utveckling så att du kvalificerar dig för fler och större uppgifter. Det är ett äventyr att utvecklas och den största gåvan vi kan ge andevärlden är att vara oss själva fullt ut, så att de kan arbeta med alla delar av oss. Andevärlden kan bara arbeta med våra sanna jag – våra masker får vi lägga åt sidan.

Det finns många nybörjare som skryter över sina många guider utan att tänka på att det är bättre att ha djup kontakt med en guide, än ytlig kontakt med tio guider. Våra guider vill inte användas i syfte att göda vårt ego och de gillar inte att vi skryter om dem.

Min uppfattning är att det är viktigare att inrikta sig på att få en god kontakt med en eller två av dem, i stället för ytlig kontakt med flera. Den guide som du har djupare kontakt med kommer sedan att vara mellanhand för de andra guiderna och förmedla kunskap och information från dem. Den guide du har en djupare relation till kan också komma att ersättas av någon annan med högre kunskaper, när du är redo för det.

Kategorier
Hälsa Healing Personlig utveckling Spiritualistiskt medium

Vikten av att förlåta

Det kan vara svårt att förlåta dem som vi tycker har behandlat oss illa eller gjort oss orätt, men så länge som vi lever kvar i denna bitterhet och med agget lever vi även kvar i ånger och negativ energi och detta tillstånd följer med oss till andra sidan när vi går över. Det är viktigt både för oss själva, och för dem vi tycker har behandlat oss illa, att vi förlåter, så att vi kan gå vidare.

Om vi har lämnat något oklart så följer det med oss och begränsar oss. Att förlåta innebär en stor befrielse, som att lyfta ett tungt ok från våra axlar. Förlåtelse kan innebära att man ger upp hoppet om en annorlunda eller bättre situation i dåtid och det är också att ge upp den bitterhet man eventuellt har rätt till att känna.

Jag har haft många klienter som har haft svårt att förlåta sina bortgångna släktingar för hur de agerat när de levde på jorden. En gång besökte jag en äldre dam som tyckte att det spökade hemma hos henne och hon ville att jag skulle hjälpa henne att få lugn och ro så att hon kunde sova ostört på nätterna.

När jag kom dit så märkte jag att det var kvinnans bortgångna mamma som var där. Inte som en jordbunden ande som behövde hjälp över till andra sidan, utan som en nära anhörig som ville sluta fred med sin dotter. De hade haft en mycket dålig relation och dottern, som nu var åldrad, ältade fortfarande sin hemska barndom och uppväxt. Hon skyllde allt på sin elaka mamma och hade väldigt svårt för att gå vidare.

Det förflutna hade etsat sig fast i hennes minne och hon levde i en bitterhet och negativ energi som begränsade hennes livsglädje betydligt. Hennes döda mor kom till henne för att be om förlåtelse – både för sin egen skull och för dotterns, så att de båda kunde gå vidare utan bitterhet och hat.

Det var väldigt svårt att få den gamla damen att förstå vikten av förlåtelse. Modern hade ju varit så elak, så hon hade minsann rätt att vara bitter och arg. Så gott jag kunde försökte jag visa henne vikten av försoning, och till sist så tror jag faktiskt att hon en gång för alla förlät sin mamma på riktigt och slutade älta det förflutna. Ett par veckor senare ringde hon mig för att berätta att hon nu kunde sova på nätterna.

Dessutom mådde hon mycket bättre både fysiskt och psykiskt och hennes onda axlar och rygg värkte betydligt mindre. Hon började känna sig fri, vital och hade äntligen varit med om en livsglädje som hon inte kunde minnas att hon känt tidigare i livet. Jag är övertygad om att hennes döda mamma också kände en oerhörd befrielse och jag tror att hon äntligen kunde gå vidare med sin egen utveckling på andra sidan. Som sagt, det är inte bara andevärlden som kan skänka oss tröst och lättnad – det är ett utbyte.

Jag har hört en berättelse om två judiska män som hade överlevt förintelselägret. Männen träffades efter många år och talade om det de varit med om och den ene frågade den andre:

–     Har du förlåtit nazisterna?

–     Ja, det har jag gjort svarade den andre.

–     Det har inte jag sa den förste, jag är fortfarande fylld av hat och förbittring mot dem för allt de gjorde mot oss.

–     I så fall så håller de dig fortfarande fången i lägret.

Att förlåta gör oss till vinnare inte förlorare. Om vi lyckas är vi själva de största vinnarna.